Bloggtoppen

Blogg listad på Bloggtoppen.se

fredag 3 december 2010

Gränsen för överlevnad

 

Det finns alltid en kritisk gräns när man blir för få invånare i en kommun.

 

Ekonomiska lågkonjunkturer är ett övergående problem. Den verkligt strukturella kris som ett antal kommuner står inför räknas inte i miljarder, utan i individer.

Om befolkningsutvecklingen fortsätter i samma fart det kommande decenniet som den gjort de senaste tio åren, så kommer det 2 018 finnas 19 kommuner med färre än 5 000 invånare. Sex kommuner med en befolkning på under 3 000 personer.

 

Vad händer då, när den kritiska gränsen passeras?

En kommun kan ju inte gå i konkurs

Det blir en fråga om en ekonomisk nödsituation. Varje kommun måste ge sina invånare en viss service – som innefattar allt från skola och omsorg till räddningstjänst och bibliotek. Kraven på kommunerna är ytterst höga i en internationell jämförelse, och har bara blivit fler med tiden. Under en viss befolkningsgräns – som varierar beroende på kommunens yta och åldersstruktur – blir detta en omöjlig uppgift.
Problemen motverkas till viss del av det kommunala utjämningssystemet, som ger pengar från rika till fattiga kommuner. Avfolkningens mest djupgående konsekvenser ser därför ut att i stället drabba den lokala demokratin. Minimigränsen för antalet ledamöter i en kommunfullmäktige är satt till 31. Att hitta 31 personer, plus ersättare, som är beredda att offra sin fritid för politiska möten, bland en befolkning på några tusen, är en allt annat än lätt uppgift. Ska det dessutom vara rätt personer blir det riktigt svårt.

Det kommer att bli ett problem framöver att tillsätta både politiska tjänster och tjänster i övrigt. Redan nu kan det vara svårt att upprätthålla en kompetens.

Utvecklingen fortsätter således utan lösning. Småkommunerna hoppas på staten. Staten hoppas på ett folkligt tryck underifrån som kräver sammanslagningar. Båda väntar de förgäves. En dag passeras så den kritiska befolkningsgräns som måste upprätthållas för att en kommun ska kunna överleva.
– Blir det en sådan situation, att en kommun inte vill ta ansvar för sin verksamhet, så måste staten kunna ta ansvar även för detta. Tvångsförvaltning är inte riktigt aktuellt än. Men vi inventerar för att se vad som är möjligt, så att vi har en beredskap, säger statssekreterare Dan Ericsson. (http://www.fokus.se/2009/06/det-doende-sverige/)
 
Ivonny Larsson
Centern
 
 

3 kommentarer:

  1. Men i Laxå har inte S förståndet att man måste ta ansvar men det kräver också IQ inte bara medlemsavgifter och gamla vanor//SveaRike

    SvaraRadera
  2. Väljarkåren i Laxå är i huvudsak gamla socialdemokratiska pensionärer.
    Största anledningen till fortsatt s styre är dock att den socialdemokratiska röstkåren och även socialdemokratiska förtroendevalda politiker saknar insikt om hur illa det är ställt med Laxå i alla kriterier.
    //Rolf

    SvaraRadera
  3. Alla utom S har snart flyttat från Laxå - det var syftet med politiken - Visionen av ett stad full med socialdemokrater//GG

    SvaraRadera